Banvaktstuga - Historik

Kyrkbyn Skivarp har medeltida anor och är belägen vid gamla landsvägen mellan Malmö och Ystad. Orten utvecklades tidigt till centralort för omlandet. Den romanska sockenkyrkan är belägen på en höjd i samhällets mitt. Merparten av den äldre bebyggelsen är samlad utmed landsvägen. Här ligger även gästgiveriet med tradition sedan 1600-talet. Milstolpen i Skivarps västra utkant markerar vägens forna status som landsväg av större betydelse och som ingick i skjutstrafiknätet. Förutom bostadshus finns i Skivarp en rad byggnader för service och handel, vilket förstärker intrycket av centralort. Till dessa hör brandstationen men också banklokalerna från mitten av 1900-talet. Merparten av det äldre byggnadsbeståndet hör dock till 1800-talets senare del. Holländarekvarnen på en höjd nordväst om kyrkan är byggd omkring 1840 och utgör ett typiskt inslag i 1800-talets spannmålsproducerande bygd. Skivarps järnvägsstation utmed linjen Trelleborg-Rydsgård invigdes 1895. Stationen uppfördes på mark som tidigare ägts av gästgivaregården. Kring järnvägen växte det upp industrier och ett mindre stationssamhälle. Skifarps Sockerfabrik År 1901 byggdes Skivarps sockerbruk, som lades ner 60 år senare. Runt bruket växte det fram en särskild bebyggelse med bostäder för arbetare och tjänstemän i tidstypisk, rik tegelarkitektur. Bruket var unikt för sin tid och föregångare för 1950-talets strösockerbruk. Råsockerfabriken var kompletterad med en raffineringsavdelning som förädlade råsockret till raffinerat strösocker, en process som tidigare bara utförts vid raffinaderierna. Karta järnväg Skifarp - Charlottenlund Bruket kompletterades med en särskild järnväg, som gick mellan Skivarp-Ystad, för transporter till raffinaderiet och hamnen. I Skivarp finns även Folkets hus och park från 1905. När sockerbruket byggdes 1901 kom även en station – Skifarps hållplats - att förläggas vid denna. Detta var det första strösockerbruket som anlades i Sverige och anledningen till att det hamnade här var att mycket av betorna odlades just i Skivarpstrakten. Idag minner den gamla banvallen om var spåren gick till bruket - gatan heter också mycket riktigt Banvallen, och öster om denna ser man fortfarande bruket. Väster om banvallen skymtar en liten banvaktsstuga, som är en mindre kopia av Skivarps station, med samma typ av dekor. Skifarps Sockerfabrik till vänster och Skifarps hållplats till höger Koncession för Trelleborg - Rydsgårds Järnväg, TRJ, söktes och beviljades 12 januari 1893. Några år senare söktes även koncession för sidobanan till Charlottenlund. Denna koncession beviljades 21 september 1895. Vid planeringen av TRJ, planerade man även för en sidobana från Skivarp till Charlottenlunds station vid Malmö - Ystads Järnväg, MYJ. Sidobanan kom inte igång varför koncessionen förföll 18 mars 1898. Tidtabell från 1914 för Ystad - Skivarps Järnväg, YSJ Nya intressenter sökte på nytt koncession för en bana mellan Skivarp och Charlottenlund. Även denna ansökan beviljades. 7 april 1899 fastställdes bolagsordningen för Ystad - Skivarps Järnvägsaktiebolag, YSJ, och den 14 april överfördes den nya koncessionen till detta järnvägsbolag. Ystads Allehanda den 9/7 år 1900: ”Spår-anläggningen till Skivarps Sockerfabrik är nu i det närmaste fulländad. Ett 70 tal arbetare äro, under ingeniör Göranssons ledning, sysselsatta därmed. Dagligen gå gruståg å Trelleborg – Rydsgårds järnväg från järnvägens grusgrav i Dalköpinge till Skivarp för sockerfabrikens räkning”. Den 2 augusti 1901 öppnades banan för allmän trafik. Spårvidden var 1435 mm och banan var 11,4 kilometer lång. Rälsen var av stål och vägde 24,8 kg/m. Största lutning var 12 och minsta kurvradie 350 meter. Mellanstationerna var från Skivarp räknat: Västra Nöbbelöf (3 km), Sjörup (5 km) och Snårestad (7 km). Den rullande materielen bestod av 27 stycken tvåaxliga godsvagnar. Ystads Allehanda den 2/2 år 1901: ”… lär det genom den ihållande vintern komma att dröja ännu en tid innan vi få företaga våra Ystads resor på den nya järnvägen. Och vi, som erhöllo om icke helt, så åtminstone halft löfte på att det skulle kunna gå för sig redan till jul. De utnämnde ”stinsarne” beordrades att taga sina präktiga bostäder i besittning, ävenså de banvakter, som då erhållit platser, och, som nämdt, hade man invaggat sig i den förhoppningen att någon dag intill julen slå sig ned i en av Ystad-Skivarpsjärnvägens synnerligen eleganta bogievagnar…” Banan hade kommit till genom många svårigheter och dessa fortsatte under åren. Banans trafikunderlag var svagt eftersom den var kringränd av andra järnvägar. Ekonomin var ett enda stort "svart hål". Det kom därför inte som någon överraskning när man beslutade att lägga ned banan. Den 16 februari 1919 lades all trafik ned. Järnvägen hann inte vara i trafik mer än strax under 18 år och torde därmed vara den järnväg, öppnad för allmän trafik, som hade den kortaste livslängden. Upprivningen av banan skedde samma år som nedläggningen. Arbetslaget som tog upp rälsen, till höger i uniform banmästare Martin Nilsson   » » Ladda ner 20-sidigt prospekt som pdf-fil Se vidare under "GODA AFFÄRER"

« Tillbaka «